Den här veckan var det dags för en ny Sew-a-long i Runis facebookgrupp och det var Every day Cozy Pants som var mönstret så jag var så klart tvungen att vara med. Eftersom jag fortfarande är för feg för att välja ett tyg till dom jag vill göra till mig själv valde jag att göra ett par till Lilla. Hon behöver lite tunna lekbyxor till förskolan så jag gick ner och letade i tyglådan jag fick från en vän efter något tyg som antingen var tåligt eller ett som jag inte skulle bli ledsen om/när det går sönder. Jag hittade det här lila trikåtyget som jag fått av en vän som rensade ut sina tyger. När jag valde det tyckte jag att det kändes som en vanlig bomullsjersey men efter ha arbetat med det är det mer som bomullsviscose.
Planen för denna gångs sew-a-long var:
17/9: print and cut pattern + choose fabric
19/9: cut fabric
23/9: pockets
25/9: legseams and crotchseam
27/9: waistband and cuffs
30/9: finish and winner will be drawn
Jag har varit så trött senaste veckorna så jag har knappt orkat sy nåt alls på kvällarna så det här var precis det jag behövde för att komma igång igen. Eftersom jag oftast kom igång lite när jag väl satt och sydde har jag arbetet med Lillas Cozy dress parallellt.
Muddarna är sydda med svart stretchjersey för att få en lite mjukare känsla än muddväv.
Jag sydde byxorna i storlek 98, precis som jag gjorde med shortsen sen i somras. Men jag tror att Lilla har växt lite för midjan var lite trång men det fungerande ändå. Men jag upplevde benmuddarna som lite stora, byxbenen och mudden glider ner över foten eftersom byxbenen är för långa. Nästa gång tror jag att jag ska öka midjan med nån centimeter och minska benmudden lite. Jag tycker om att benen är för långa för då kan hon ha dom ett bra tag men då måste mudden hindra tyget från att glida ner över foten, och det gör dom tyvärr inte nu. Men tanken på att sy om dom så små muddarna är inte så tilltalande så jag vet inte om jag kommer orka det eller att hon får ha dom hemma tills hon växt lite till. Att förlänga eller byta mudden i midjan är ju lättare eftersom det är lite mer utrymme att arbeta med.
Jag har velat testa Made by Runi’s mönster Every day Tank Top ett tag. Mest för att jag själv söker linnen som jag är bekväma med men också för att Stora börjar tyckte att det är häftigt med linnen (Jag köpte paketet med både vuxen och barnmönstret så att jag har). Så logiskt nog har jag gjort två linne till Lilla (jag vet, jag vet men det bara blev så).
Jag hittade en stuvbit på Myrins tidigare i månaden och visste att Stora skulle gilla det. Det är lite lättare än vanlig bomullsjersey så jag skulle gissa på att det är någon viscos men är inte säker.
Jag började med att skära ut bitarna till Lillas linne och fortsatte sedan med stora. Men då upptäckte jag att jag glömt byta mönsterpapper och därför klippt ut ett till framstycke i storlek 98. Och tyget räckte inte till ett helt nytt framstycke och bakstycke i storlek 128. Men jag gjorde då så att jag klippte ut ett framstycke och skar ut en rektangel av stuvbiten som blev kvar. Jag tänker att jag senare sa sy ihop den med exempelvis en svart bit så att bakstycket blir tvåfärgat.
I alla fall så har jag nu ett helt linne till Lilla och två halva till Stora och Lilla. Jag gjorde klart det linne som jag hade alla delarna till och jag testade min nya bandkantare från Erikas syskrin som kom här om dagen. Efter mycket fiddlande lyckades jag få till det riktigt bra och OBOY vad det gick undan då! Nu är jag nästan rädd att behöva ta av den så att jag kan sy de andra sömmarna. Jag borde definitivt ha två maskinen, en med bandkantaren redo och en för vanliga stygn… undrar hur jag kan försvara det ekonomiskt *hehe*. Jag använde en färdigklippt lila muddväv som jag köpte tillsammans med bandkantaren så att jag slapp pyssla med att skapa remsor den här gången.
halsringningen färdig och ärmarna också men inte ihopsydda än.
På det första linne valde jag att använda alternativet med brottarryggen eftersom jag själv tycker att dom är bekväma, men sen tänker jag att de borde förhindra axelbanden från att falla ner vid lek och hopp för barnen.
Jag sydde den i storlek 98 utan förändringar och (Lilla har 92/98 men är på den bredare sidan av spektrat) den passade perfekt.
Dagen efter började men jag att försöka rädda de bitar som var kvar och hittade en svart bomullsviscose som var kvar efter min klänning så jag skapade lite nya bitar genom att sy ihop stuvarna och skar sedan ut ett nytt bakstycke.
Nästa projekt borde bli Storas linne men jag ska erkänna att jag är lite trött på det här tyget just nu, fint men fladdrigt, så jag kommer nog att ta en paus och återkomma till det sen.
Eftersom klänningen till bröllopet aldrig blev av har jag varit väldigt sugen på att sy en klänning till mig själv. Jag måste ju börja våga om jag någonsin ska få sytt alla plagg jag egentligen vill ha.
Eftersom jag har Summerdress-mönstret från Made by Runi skulle det så klart bli en sådan och jag bestämde mig för en halvcirkelkjol. För någon vecka sen var jag på Myrins i Partille och hittade lite stuvbitar som jag blev väldigt förtjust i, speciellt det här svartvita grafiskt mönstret. Tyvärr upptäckte jag när jag skulle skära ut bitarna att tyget inte räckte till och jag blev så besviken, det räckte inte till en hel kjol. Och eftersom jag redan börjar skära blev det att sätta sig att fundera. Tyget var lite fladdrigare än vanlig bomullsjersey så jag misstänker att det är en bomullsviscose. Jag har svart bomullsviscose hemma också men inte tillräckligt för en hel kjol. Eftersom jag verkligen ville ha mönstret på kjolen och inte bara på klänningslivet bestämde jag mig för att göra en tvådelad kjol och ett tvådelat liv som jag sedan satte ihop motsatt för att göra den lite mer intressant.
Jag velade fram och tillbaka med vilken del jag ville ha var men till slut bestämde jag mig för att jag ville ha så mycket av mönstret synligt som möjligt så jag satte den mönstrade kjolen fram. För att ge lite extra stabilitet i livet så är det svarta tyget vanlig bomullsjersey på framstycket. Men eftersom jag hela tiden velat kring hur jag ville ha det hade jag inte full koll när jag väl började sy så när jag gjorde kantningen av halsringningen började jag mitt fram istället för mitt bak så den fulast sömmen blev så klart på det synligaste stället! Så irriterande. Jag ska försöka dölja det på något sätt snart men jag vet inte riktigt hur än. Jag frågade om råd i Runi-gruppen och fick bra tips som; knapp, brosch sprund osv. Men jag tycker verkligen om den mönstrade kanten mot det svarta tyget.
Jag gjorde den i storlek 44 eftersom det var det som stämde bäst med storlekstabellen. Men jag tyckte att livet blev lite för brett så jag tog in den en cm på varje sida. Livet är längd 2 av 4 och kjolen är längd 4 av 4. Jag valde också den djupaste ringningen.
Klänningen är helt underbart skön och kjolen är så härlig och jag vill snurra den hela tiden, jag förstår verkligen barnens förkärlek för sådana kjolar. Men jag hade velat ha livet lite stadigare och kanske lite längre ner för att framhäva den smalaste delen av mig så det blir något att tänka på till nästa gång. Eller kanske lägga till ett band under brösten för att framhäva midjan lite mer.
Så här kommer en lång och jobbig historia. Inför våra vänners bröllop här i Sverige bestämde jag mig för att testa att göra en klänning till mig själv. Jag köpte mer av samma tyg som Stora fick på sin långklänning för att vi skulle matcha och sedan köpte jag Made by Runis Summer dress (vuxen och barn). Man kan så klart köpa bar en variant men jag tänkte göra lite fler klänningar till barnen eftersom Storas klänning blev så bra. Tyvärr eftersom att det varit lite mycket i veckan med besök, svensexor och annat har jag inte hunnit sy nåt så jag påbörjade projektet klänning till bröllopet kvällen innan. Jag lyckades skriva ut mönstret och tvätt tyget men inget mer. Så jag gick upp extra tidigt på morgonen och började klippa till sidorna och tejpa ihop mönstret. Jag målade av min storlek och kände mig väldigt nöjd att jag hann med allt innan frukost (bröllopet var kl 15). Vi käkade och sedan satte jag igång igen. Precis när jag skulle börja skära i tyget fick jag ett sms från bruden som frågade om jag kunde ha tärnklänningen på den här bröllopet också (vi trodde inte att det skulle vara tärnor och marskalker på det svenska bröllopet). Så jag gav upp min klänning och slängde istället tärnklänningen i tvätten och på snabbtorkning.
När det var gjort kände jag mig lite snuvad på sytid och var fortfarande sugen på att sy så jag bestämde mig för att göra en klänning till Lilla istället i tyget så att hon och Stora skulle matcha. Sagt och gjort skrev jag ut barnvarianten istället och klippte och klistrade. Jag klippte ut ut tyget och eftersom jag var stressad men på bra humör gick allt så klart inte som det skulle. Jag hade bestämt mig för att fålla ärmhålet istället för att kanta men glömde att lägga på sömnsmån när jag klippte ut, jag in insåg det så klart precis efter klippningen.
Jag valde att inte ta med fickor pga tidspressen som fanns från början och jag försvarar att jag bröt mitt löfte till mig själv (att alltid sy fickor i mina plagg) med att en 2åring inte behöver fickor. Jag har nu reviderat mitt löfte till att alla vuxenkläder ska ha fickor och att barnen kan det bli lite till och från med.
Sedan börjar jag sy ihop och trots att jag lyckats uppehålla barnen med annat ett tag och jag har schasat bort Lilla ett par gånger från maskinen gjorde hon ett blixtsnabbt instick och lyckades få in sitt finger under nålen! Vi båda fick panik och Maken kommer springandes för att hjälpa till. Jag fick bryta bort pressarfoten och tillslut fick vi bort nålen. Den hade gått igenom fingret men på sidan så den träffade inget ben. Hon var så klart ledsen och skärrad och likaså var jag så vi satt och kramades och grät tillsammans en stund i soffan. Jag mådde verkligen så dåligt, jag hade ingen aningen om hur vi skulle få loss henne precis när det hände- det var så läskigt. Sedan fick hon lite alvedon som smärtstillande, vällning och vi la henne att sova sin tupplur. När hon vaknade var hon öm men glad. Hon visade alla på bröllopet sitt plåster men verkade inte bry sig mer än så. Dagen efter drog hon av plåstret och verkade inte bry sig om fingret längre. Men jag blev i alla fall så chockad att jag bestämde mig för at ge upp klänningen och det var ändå dags att börja göra sig i ordning inför bröllopet.
Så jag fortsatte dagen efter när barnen var på lekplatsen för säkerhets skull. Jag bröt av två tvillingnålar och jag fick inte kjolfållen att bli bra, jag tappade riktningen lite så att allt tyg inte lyckades fästa så jag fick gå tillbaka med en sicksack på flera ställen. Det kändes som om allt som kudne gå fel gjorde det och jag led verkligen av att behöva sy klart klänningen. Den sicksackade fållen gjorde kanten lite vågigare men det blev bara sött, men det stör mig att det är olika typer av stygn där, men det lär väl ingen annan än jag tänka på.
Eftersom jag glömde sömnsmånen runt armarna blev armhålen ganska stora och djupa. Hon kan fortfarande ha klänningen men jag tycker den ser lite för urringad ut där. Det blev också svårt att få plats med halsringningens kantning och ärmhålets fåll. Jag har nog aldrig varit s glad som när jag äntligen kunde anse den som klar och bara låta den vara!
Lilla blev dock jätteglad även om jag inte är så nöjd. Hon tyckte den snurrade, vickade och gick runt och sa ”dasa, dasa” (vilket betyder dansa) hela tiden.
Stora och Lilla är så fina i sina matchande klänningar. Här är dom i Nordstan och dansar på väg till en affär.
Jag har ju lovat Stora att hon ska få en långkjol/långklänning och efter mitt misslyckande med längden på cirkelkjolen har hon bett mig om en klänning istället för en kjol och jag tyckte det verkade roligt att ge mig på en klänning så jag har googlat runt efter mönster.
Och min slutsats är att det finns väldigt få hellånga klänningar till barn. Men till slut hittade jag en på Made by Runi som heter Mini-Maxi Dress. Jag gillade både modellen och den verkade relativt lätta att göra för en nybörjare. Och efter ha surfat runt på hennes sida en stund blev jag förälskad. De mönster som hon har är precis sådana kläder som jag älskar att använda. Det finns till och med klänningar som ser ut som min favoritkänning från House of Lova. Och alla plagg har fickor! Äntligen någon som tänker praktiskt. Och efter lite mer surfande hittade jag några facebookgrupper som håller på med hennes mönster. Och efter ha gåt med så har jag blivit ännu mer taggad till att sy- alla är så hjälpsamma och trevliga. Och de visar upp sina alster så att man kan få inspiration, det är helt underbart.
I alla fall så tog jag en tur till Stoff och Stil för att hitta ett tyg som skulle passa. Jag gick och kände på alla för att hitta något fladdrigare (jag var ju inte helt förtjust i att cirkelkjolen kändes lite tung i tyget). Jag hittade ett superfint som Stora också godkände.
Jag skrev ut mönstret, klippte av de extra kanterna och tejpade ihop mönstret. Jag har aldrig gjort detta förut så det tog LÅNG tid. Tack gode gud för min skärmaskin, men efter typ 15 sidor insåg jag att jag borde byta från den med lilla bladet till den med rullbladet och då gick det mycket bättre.
Tack vare tutorialen var det lätt att sätta ihop klänningen men att kantbanda tog i stort sett 9/10 av tiden för hela klänningen. Jag har aldrig kantat något förut så jag kikade på hur många videor som helst om det och bestämde mig för att köra på en tvillingnål och efter mycket om och men fick jag den färdig. Och jag tycker den ser så proffsig ut! Kanterna ser verkligen bra ut, de är kanske inte helt jämna men i mina ögonen är de perfekta.
Tyget var mycket fladdrigare än det förra så det har ett väldigt fint fall men jag ska erkänna att det var lite trixigt att sy i då det gled runt hela tiden.
Jag sydde med fickor i klänningen och det var inte alls svårt så nu drömmer jag om att sy fickor på alla kläder jag någonsin kommer göra och sy på fickor på alla mina köpta kläder också.
Stora blev överlycklig och har gått runt i klänningen i flera dagar nu. Vi har fått förbjuda den på studsmattan och i sängen men annars är det svårt att få henne ur den och det tar jag som bästa betyget.
