Så här kommer en lång och jobbig historia. Inför våra vänners bröllop här i Sverige bestämde jag mig för att testa att göra en klänning till mig själv. Jag köpte mer av samma tyg som Stora fick på sin långklänning för att vi skulle matcha och sedan köpte jag Made by Runis Summer dress (vuxen och barn). Man kan så klart köpa bar en variant men jag tänkte göra lite fler klänningar till barnen eftersom Storas klänning blev så bra. Tyvärr eftersom att det varit lite mycket i veckan med besök, svensexor och annat har jag inte hunnit sy nåt så jag påbörjade projektet klänning till bröllopet kvällen innan. Jag lyckades skriva ut mönstret och tvätt tyget men inget mer. Så jag gick upp extra tidigt på morgonen och började klippa till sidorna och tejpa ihop mönstret. Jag målade av min storlek och kände mig väldigt nöjd att jag hann med allt innan frukost (bröllopet var kl 15). Vi käkade och sedan satte jag igång igen. Precis när jag skulle börja skära i tyget fick jag ett sms från bruden som frågade om jag kunde ha tärnklänningen på den här bröllopet också (vi trodde inte att det skulle vara tärnor och marskalker på det svenska bröllopet). Så jag gav upp min klänning och slängde istället tärnklänningen i tvätten och på snabbtorkning.

När det var gjort kände jag mig lite snuvad på sytid och var fortfarande sugen på att sy så jag bestämde mig för att göra en klänning till Lilla istället i tyget så att hon och Stora skulle matcha. Sagt och gjort skrev jag ut barnvarianten istället och klippte och klistrade. Jag klippte ut ut tyget och eftersom jag var stressad men på bra humör gick allt så klart inte som det skulle. Jag hade bestämt mig för att fålla ärmhålet istället för att kanta men glömde att lägga på sömnsmån när jag klippte ut, jag in insåg det så klart precis efter klippningen.

Jag valde att inte ta med fickor pga tidspressen som fanns från början och jag försvarar att jag bröt mitt löfte till mig själv (att alltid sy fickor i mina plagg) med att en 2åring inte behöver fickor. Jag har nu reviderat mitt löfte till att alla vuxenkläder ska ha fickor och att barnen kan det bli lite till och från med.

Sedan börjar jag sy ihop och trots att jag lyckats uppehålla barnen med annat ett tag och jag har schasat bort Lilla ett par gånger från maskinen gjorde hon ett blixtsnabbt instick och lyckades få in sitt finger under nålen! Vi båda fick panik och Maken kommer springandes för att hjälpa till. Jag fick bryta bort pressarfoten och tillslut fick vi bort nålen. Den hade gått igenom fingret men på sidan så den träffade inget ben. Hon var så klart ledsen och skärrad och likaså var jag så vi satt och kramades och grät tillsammans en stund i soffan. Jag mådde verkligen så dåligt, jag hade ingen aningen om hur vi skulle få loss henne precis när det hände- det var så läskigt. Sedan fick hon lite alvedon som smärtstillande, vällning och vi la henne att sova sin tupplur. När hon vaknade var hon öm men glad. Hon visade alla på bröllopet sitt plåster men verkade inte bry sig mer än så. Dagen efter drog hon av plåstret och verkade inte bry sig om fingret längre. Men jag blev i alla fall så chockad att jag bestämde mig för at ge upp klänningen och det var ändå dags att börja göra sig i ordning inför bröllopet.

Så jag fortsatte dagen efter när barnen var på lekplatsen för säkerhets skull. Jag bröt av två tvillingnålar och jag fick inte kjolfållen att bli bra, jag tappade riktningen lite så att allt tyg inte lyckades fästa så jag fick gå tillbaka med en sicksack på flera ställen. Det kändes som om allt som kudne gå fel gjorde det och jag led verkligen av att behöva sy klart klänningen. Den sicksackade fållen gjorde kanten lite vågigare men det blev bara sött, men det stör mig att det är olika typer av stygn där, men det lär väl ingen annan än jag tänka på.

Eftersom jag glömde sömnsmånen runt armarna blev armhålen ganska stora och djupa. Hon kan fortfarande ha klänningen men jag tycker den ser lite för urringad ut där. Det blev också svårt att få plats med halsringningens kantning och ärmhålets fåll. Jag har nog aldrig varit s glad som när jag äntligen kunde anse den som klar och bara låta den vara!

Lilla blev dock jätteglad även om jag inte är så nöjd. Hon tyckte den snurrade, vickade och gick runt och sa ”dasa, dasa” (vilket betyder dansa) hela tiden.

Stora och Lilla är så fina i sina matchande klänningar. Här är dom i Nordstan och dansar på väg till en affär.

Mönster:

• Made by Runi – Summer dream

Tyg:

• Bomullsviscose (bomull 50%, viscose 42%)
• Stoff och Stil – Muddväv Cerise (96% bomull, 4% elestan. 429g/m^2)